Hemma i byn står tiden still. Nästan helt säker på det. Hundarna skäller och tupparna gal. Hönsen kacklar och flugorna surrar runt vattenmelonsresterna. Så har det alltid varit där. Takten är långsam och allt får ta sin tid.
Det är alltid lika mysigt att komma hem till byn. Maten smakar så gott. Tomaterna är från en annan dimension. Och ljuset som slår mot uteplatsen på morgonen är så härligt och varmt. Folk som går förbi vinkar och hejar, mer eller mindre alla är släkt med mig på nåt sätt. Så jag ler och vinkar tillbaka.
Barnen blir dock snabbt rastlösa där, men vi åker ofta in till Kilkis och badar i poolerna eller sitter ute på det stora torget mitt i stan till sent på natten medan barnen spelar boll. Ibland äter vi på Ladokolla i Kilkis. Där får man maten serverad på ett stort fat, som en grekisk plankstek, och ägaren alltid väldigt är mån om att allt är gott. Det är skönt liv.
