Dimitris son Ilias beslutade sig för att gå vidare i skolan och började gymnasiet i Kilkis. Han bodde under det första året hos en gammal dam, men under det andra året hyrde han ett rum med en liten gasolspis. En vanlig skoldag började med att han steg upp vid gryningen, han visste inte vad klockan var eftersom han inte ägde en klocka. Skolan började vid 8 så det var bara att gå upp på morgonen, klä sig och ge sig iväg. I bästa fall var man lite tidig.
Kostas, Giannis och Ilias Katakalidis kom sommaren 1922 till ett ganska kaotiskt Grekland. Det var en väldigt varm sommar och många sjukdomar härjade, bland annat TBC. Många blev rekommenderade att flytta till norra Grekland som inte var lika drabbat av TBC och där var sommaren lite mildare. Släkten Katakalidis hamnade i Thessaloniki där barnen och kvinnorna tillfälligt fick stanna tills männen hade hittat en lämplig bostad för dem. Vid ankomsten till Thessaloniki fick de stora släktena listor med byar som turkarna hade lämnat och som stod tomma.
Under den här veckan kommer jag att återberätta en intervju jag haft med en grek om hur hans familj hamnade från gamla Trapezounta via Grekland och Tyskland till Sverige.
Nån gång i slutet på 1800-talet arbetade tre bröder Dimitris, Ilias och Kostas i närheten av Catak-gruvorna i östra Turkiet. De hette Sachtaridis i efternamn (som betyder aska) men bytte till Katakalidis eftersom de arbetade vid gruvan med samma namn.
De bodde i Trapezountasom grundades av grekerna från Sinope i ca mitten av sjunde århundradet före Kristus. Det var en viktig hamn och handelscentrum i den antika världen.
Dimtris söner; snickaren Ilias, guldsmeden Kostas och byggmästaren Giannis växte upp i Trapezounta vid svarta havet och bodde där under hela sin uppväxt. Där fanns många greker men det var svårt att leva i Turkiet som en minoritet och grekerna blev ofta trakasserade. Likadant var det för turkarna i Grekland. De var ”pondi”, ordet pondi (”från havet”) kommer från folk som bodde längs svarta havet, precis som man gjorde i Trapezounta.
Mellan 1914-1923 ägde det grekiska folkmordet rum i västra Asien (se bild nedan). Det startades av det ottomanska riket för att utrota den kristna grekiska befolkningen.
Många års tortyr och massmord resulterade i ett utbyte 1922-23 mellan Turkiet och Grekland. Här nedan kan man se bilder från olika delar av Turkiet, och hur folket försöker fly via båtar till Grekland.
Runt 150.000 grekiska flyktingar från Mindre Asien översvämmade in i Thessaloniki mellan 1922 och 1923.
1922 flydde Kostas, Giannis och Ilias Katakalidis med sina familjer till Grekland. Ilias och hans fru Kaliroi hade sina sex barn; Sofia, Sevasti, Margarita, Nikos, Ioakimis och Dimitris med sig.
Hihi fick se det här roliga klippet om hur man upplever restaurangbesöket beroende på om man är tysk eller grek. Eller vad säger ni som lever med greker, känns det igen? 😀
Om man är på en liten ö, eller som vi var härom sommaren i Halkidki, så hyr man gärna en bil för att se sig omkring. Men varför inte hyra en liten båt? Man behöver inte alltid hyra den största segelbåten heller. Vi hyrde en liten 8-manna båt och åkte längs Sithonias västkust under en heldag.
