Hur var det att bila ner till Grekland genom Europa på 70 talet?

Mamma och pappa bilade ner till Grekland med en VW Bubbla första gången redan på slutet av 60-talet. Det tog 5 dygn. På nätterna var det så svårt att se vart de skulle köra att de fick lysa upp korsningarna med en ficklampa och ibland leta bland buskar och träd för att hitta några skyltar. Men fram kom de – till slut.

När vi var små började vår bilresa med att mamma och pappa väckte oss tidigt tidigt på morgonen vid 4-5, yrvaken fick man hoppa i kläderna och in i bilen. Vi hade packat bilen kvällen innan, och kylväskan var sprängfylld med mat. Och som ungar är, så hade vi knappt kommit iväg förrän vi frågade ”hur långt är det kvar?”. Pappa sa alltid att Europa är som en åsna och vi har precis börjat köra på svansen och ska hela vägen fram till nosen.

Vi såg ofta många olyckor på vägen, men konstigt nog var det ingen som tänkte på säkerhet. Jag brukade sova på hatthyllan, syrran på sätet och brorsan på golvet på en massa kuddar och filtar. Så svischade vi fram. Förutom när vi var uttråkade och satt och tramsade i baksätet, värst var det när alla vi barn var i tjej- och killbacill-åldern och gnällde och pep så fort vi satt för nära varann. Pappa har världens tålamod men även han kunde bli tokig på vårt gnäll och det resulterade i att vi körde i full fart genom Europa medan han viftade med högerhanden bak i bilen, med förhoppningen om att nån av oss ungar kunde bli träffad och sluta gnälla.

Värst var det när motorvägarna var alldeles fyllda med bilar. Där kunde vara flera kilometers kö, men ingen visste varför. Jag minns en gång när vi stod i kö, tror det var i forna Jugoslavien…och det var sååå varmt. Ingen visste vad som hade hänt och kön rörde knappt på sig. Vi satt i bilen och försökte få skugga genom att klämma fast handdukar i fönstren. När vi slutligen passerade olycksplatsen så var det en lastbil fylld med läskflaskor som hade vält. Många törstiga ögon som tittade på läsken som rann av vägen.

I Jugoslavien blev vi ofta stoppade av väldigt suspekta anledningar, polismännen skulle ha böter för ditten och datten. Till slut funderade vi på om vi inte skulle bara slänga ut lite pengar genom rutan varje gång vi såg en polis, så vi slapp stanna hela tiden. Och när vi stannade på sista rastplatsen i Skopje brukade vi alltid ge bort den sista maten till barnen som kom och tiggde.

Jag tänkte att jag kan ju inte låta min barn växa upp utan att ha upplevt hur det är att bila ner till Grekland. Så för några år sedan, packade vi bilen, åkte tidigt i gryningen och körde rätt igenom hela Europa. Och det gick faktiskt väldigt bra. Vi körde genom Danmark, Tyskland, Tjeckien, Slovakien, Ungern, Serbien och FYROM (Makedonien). Och vi blev faktiskt bara stoppade i Tjeckien av nån suspekt polis som ville kolla om vi betalt nån slags skatt som man måste betala där, men vi hade precis kört in i landet och inte hunnit till en mack, där man kan köpa dem. Men efter lite övertalning så fick vi köra vidare och kunde betala skatten på första bästa mack. Idag finns ju en massa saker att tänka på när man ska bila igenom Europa och Motormännen har en massa bra info om detta.

Vi körde tidigt en lördag morgon och var framme sent söndag kväll, efter några timmars sömn i Ungern. Och jag tycker det är ett kul äventyr. Rastplatserna är så bra, det finns lekplatser för barnen och möjlighet att tvätta av sig lite. Den enda streckan som är jobbig är den sista i FYROM där vägarna slingrar sig runt bergen, inga motorvägar precis. Men med lite tålamod och med målet så nära i sikte så går det ganska bra. 🙂