Inlägg
0 kommentarer

Min saknad efter solen

Ibland är jag så nära att bara ge upp, skänka bort allt jag äger och byta liv. Att sluta stressa runt i ett ekorrhjul, där barnen förvaras på skolor och formas för att upprepa samma slags vardag utan att ifrågasätta.

Jag är så trött på att vänta på värmen och jag undrar om det är värt det? Är det meningen att man ska leva i det här gråbeiga vädret dag ut och dag in för att sedan KANSKE få uppleva några veckors värme? Är det verkligen att leva?

Är det värt att ha en trygg vardag med försäkringar, pensioner och VAB-dagar mot att ha ett sånt här tradigt väder? Jag vet inte längre om det är det.

Kanske kan det vara så att man ändå känner en annan slags livsglädje i ett land där solen åtminstone skiner och få folk att öppna sig och umgås på ett helt annat sätt. Där samtalen kring middagsbordet på kvällen inte handlar om att man har fått ett orange kuvert med ens pension eller vems bil som har flest hästkrafter, utan istället kanske handlar om druvorna i trädgården som är färdiga att plockas.

Där försäkringar, pensioner och föräldrarledighet kanske inte är lika givna men däremot värme, äkta möten med människor och där man lever och njuter varje dag, inte bara på helgerna.

Finns det livet eller är det bara en utopi?

Jag vet inte…vad jag vet är att jag saknar solen och är så trött på den här långa vintern.

Är det nån av er därute som lyckats hoppa av ekorrhjulet och kan leva mer här och nu och inte väntar in semestrar och pension? Dela gärna mer er.

 

Kommentera

Required fields are marked *.