Inlägg
0 kommentarer

Det där med grekiska efternamn

Ja vad ska man säga om hur det är att ha ett efternamn som väldigt få vågar sig på att uttala. Jag kan ju bara säga att jag under hela min uppväxt blev expert på att bokstavera mitt efternamn med hjälp av svenska förnamn: ”K” som i Kalle”, ”A” som i Adam osv. Och jag har faktiskt upplevt hur det var att vara en helt vanlig ”Svensson” också, då jag var gift bytte jag efternamn. Det var faktiskt väldigt skönt att vara lite anonym och ”smälta in”.

Slippa bokstavera varje gång och förklara varifrån ”jag kom ifrån” men poängtera att jag faktiskt är född i Sverige. Det är så konstigt att folk tar för givet att man ska svara på en massa följdfrågor om ens härkomst bara för att man inte har ett ”normalt” efternamn.

Jag minns så väl på högskolan, då de hade upprop på seminarierna, hur lärarna stammade fram några försök på att uttala mitt efternamn, och då var det bara att ropa ”här” innan den stackars läraren bröt tungan.

Men nu har jag bytt tillbaka igen – och visst, det tog inte många dagar innan bokstaveringen satt där igen. Och redan nu har jag märkt av skillnaden. Hur viktigt det är för mig att ringa upp efter jag ex skickat in något papper till en myndighet eller bostadskö eller liknande för att de ska få höra att jag ”pratar som en vanlig svensk”. Jag får hoppas på att jag inte kommer att bli särbehandlad i bostadskön, läkarmottagningen, arbetsansökan etc pga av mitt efternamn.

Här är en komiker som verkligen vet hur det är att vara grek med ett konstigt efternamn:

Kommentera

Required fields are marked *.